torsdag 6 juli 2017

Kajan först-Konate kan bli den andra MFF:aren i Spal

Jag sitter och tittar på ett nummer av Rekordmagasinet från mitten av 1950-talet. Jag blir nästan tårögd. 
Ta bara de två små porträttbilderna av boxaren, Lennart Risberg (1935-2013) och hockeyspelaren Stöveln Öberg (1926-2009) i Gävle Godtemplare. 
Det är sådant som får det skaka till av nostalgi i kroppen. Fast mitt öga nitas fast på fotbollsspelaren, Kajan Sandell (1927-1992) i MFF. 
En härlig bild från gamla idrottsplatsen i Malmö. Kolla in de röda strumporna. Vit och blå rand. 
Snyggt.  
Klubbmärket. Stort och fint. Fastsytt med stygn.
Tröjan reklamfri.
Mer än snyggt.
Och så en läderboll.
Med snörning.
Gjorde ont och nicka i blötan. Hela bollenjäveln kändes som nicka bly.
Risk för huvudvärk.
Fast på den tiden skulle det vara som det hette,"en torr och fin plan".
Längst upp till höger på bilden skymtar Malmö Stadsteater bakom träläktaren. Mulitsportbegåvningen Kajan var en riktig målspruta. I våra barnsliga drömmar jämförde vi honom med Puskas. 
Kajan skulle nu leda MFF mot sitt sjätte guld (2017-19 guld). I stället blev han proffs i italienska Spal. 
Vi grät tårar. 
Det blev inget sjätte guld. Det skulle dröja till 1965. 
Själv lärde jag känna Kajan som sportjournalist och arbetskamrat på Kvällsposten. Han var en ytterst vänlig och trevlig person med trasiga knän och höfter efter fotbollskarriären. 
När jag berättade för honom att vi barn jämförde honom med Puskas, skrattade han gott. ”Han blev aldrig riktigt så bra som jag”, svarade Kajan och så skrattade vi igen. 
Nu lär MFF-backen, Pa Konate, vara på väg till Spal. 
Jag tänker på Kajan och plockar fram Spals klubbmärke som jag självklart har i min samling. Allt för hedra Kajan Sandell.

Inga kommentarer: