tisdag 17 oktober 2017

Vem är den okände mannen i MFF:s guldjubel-här får du svaret

Mannen ser ut vara en gåta. 
Tror mig känna igen de flesta av de bästa bland MFF:s spelare och ledare långt bak i ledet. Det är jag inte ensam om. 
Fast i går efter MFF säkrat sitt historiska tjugonde allsvenska guld gick vi bet. Den äldre gråhårige mannen dök upp överallt där en TV-kamera rörde sig. 
Inte nog med det. 
Han tog utan att skämmas det minsta över den centrala rollen för spelarna-de riktiga hjältarna. 
Mannen skrattade, sjöng och tjoade längst fram när spelarna efter matchen kallades ut för hyllas på arenan. 
Det var ett högst besynnerligt agerande. 
Den riktiga stjärnan, Daniel Andersson, höll sig i bakgrunden. 
I stället fick vi en linslus av sällan skådat slag. 
På Sydsvenskans stora dragarbild i papperstidningen och samma bild på webben, sitter figuren givetvis centralt placerad med en liten nalle under armen-se löpet. 
Till och med på guldfesten på en krog i Norrköping sitter han och flinar i bakgrunden när Aftonbladet interntjuvar Rasmus Bengtsson. 
Frågan är vem är då denna rekordartade linslus?
Någon som vet? 
SVAR DIREKT: Han är linslusen
Linslusen är MFF:s materialare, Swidde Nilsson. Han är klubbens nye materialförvaltare sedan januari 2015. 
Swidde är värd sin vikt i guld. Normalt en osynlig motor som har till uppgift se till så både stora och små detaljer fungerar för spelarna. 
Swidde är alltså väl värd sin plats i första ledet. 
Utan Swidde hade klubben brakat samman. Det gäller hålla ordning på materialboden som normalt är Swiddes hemmaplan. 
Jag förstår om det kunde kännas skönt att få stå i rampljuset för en dag. 
Bra jobbat, Swidde.
Nu vet vi vem du är.

måndag 16 oktober 2017

20 SM-GULD! Två stjärnor-full fart mot tre

Det räcker så här. 
Bugar och bockar. 
Tack, "Di Blåe"!
 

”PO MATCH”-för 70 år sedan

En gång i tiden gällde det vara finklädd, när man gick ”Po match”. Dessa tre varianter på supporterns matchställ fann jag i en annons i MFF:aren från 1943/44. 
Alla var män och hade hatt. 
Även ungdomarna kom tidigt i hatt till matchen. 
Såg ut som små gubbar. Ja, alla såg ut och var gubbar. För på den tiden lös kvinnorna med sin frånvaro. Fotboll var männens arena. 
”Birger” skrevs som ungdomlig klädsam modell med djärva linjer (105 kr). 
”Bosse” en flott paletå. Ett överplagg för fordrande män, som man fick till det (104 kr). ”Brage” (märkligt namn, var egentligen ett klubbnamn från Borlänge), ett kvalitetsplagg till billigt pris (115 kr). 
Mätt med konsumentprisindex motsvarar 105 kr 1943 hela 2226 kronor 2017, så det så. Hur som helst skulle man på den tiden vara uppklädd ”Po match”. 
Ingen gammal ”rockajävel” som i dag. 
Då för över 70 år sedan tog MFF sitt första allsvenska guld. 
Det skulle bli många, många fler. 
I dag-måndag-borta mot IFK Norrköping kan klubben säkra guld nr 20. 
Stiligt värre. 
Stiligt värre kan man inte säga om dagens supportrar som föredrar se ut som lumphögar, fast med den rätta färgen. 
När Birger, Bosse och Brage var matchställ, saknades nämligen det viktigaste av allt. 
Allt var grått. 
Inget var ljusblått.

söndag 15 oktober 2017

Varför mörkar massmedia bilbränningarna i Lomma?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. 
Så fort en bil sprängs eller på annat vis sätts i brand i Malmö skrivs det spaltmeter om det. Webbtidningarna tapetseras med bilder. 
När sedan då bilbrännarna flyttar verksamheten ut till kranskommunerna runt Malmö råder tystnad. 
Ett kompakt mörker. 
En bilbränning blir inte mindre viktig för den inträffar i Vellinge, Staffanstorp eller som sent i fredagskväll i Lomma. 
Tre bilar sattes i brand. 
Sydsvenskan lade ut händelsen i webbtidningen kl. 22.35. Dramatiska bilder av pressfotograf Patrick Persson. 
Det var bra. 
Då fick jag i alla fall reda på vad som inträffat i min annars så stillsamma by Lomma. Bilbrännarna i Malmö har flyttat ut sin idiotiska verksamhet till kranskommunerna, tänkte jag och kände en viss oro över utvecklingen. 
Lördagsmorgon slog mig den naturliga journalistiska tanken: jag borde följa upp bilbränningen. Det var ändå min hemmaplan. 
Även om jag sedan länge slutat som aktiv journalist, hade jag min blogg att tänka på. Jag pensionären som är både halt och lytt gav mig ut till brottsplatserna. 
Träffade Emilia och Anna som ägde bilarna (Emilias pappa) som bränts till skrot. Nu var de olyckliga och rädda. Kunde omöjligt förstå. 
De ställde gärna upp på bild och blev publicerade på bloggen. Slutprodukten blev en klassisk journalistisk uppföljning som jag gjort otaliga varianter av i mitt oerhört händelserika journalistliv. 
Den blev jag helt ensam om. 
Något som varit otänkbart i en annan tid med raska journalister. Sydsvenskan följde inte ens upp sin nyhet från fredagskvällen. Kvällsposten teg still. SVT Skåne. Aftonbladet. Överansträngde sig inte precis. 
Det kändes konstigt. 
Varför mörkade massmedia bilbränningarna i Lomma? 
Ja, säg det.
Skärpning. 

lördag 14 oktober 2017

Bilbränning i Lomma: ”Det var våra bilar”

Det första larmet kom enligt Sydsvenskan från Esplanaden i Lomma hamn kl. 22.09 i går kväll. 
Den lilla bilden till höger. 
En stund senare kl. 22.16 kom ett andra larm från Slättängsgatan. Två bilar stod i brand. 
Klockan närmade sig midnatt . 
Lomma hade fått sina första bilbränningar. 
I dag på förmiddagen åkte jag till platsen för det mest omfattande brottet, Slättängsgatan. 
De båda utbrända bilarna höll på bärgas. Jag träffade en omtumlad Emilia som går andra årets i gymnasieskolan. 
Hon såg från sitt fönster i bostadshuset en bit bort att pappans bil stod i brand. Emilia var inte glad. Snarare frustrerad. 
Anna som ägde den andra bilen visste varken ut eller in, mer än att hon nu var utan bil. Vilket är surt. 
”Nu blir det ta tag i försäkringen. Det är bara inte klokt.” 
Vem som ligger bakom bränderna är det ingen som vet. När något sådant här inträffar går det fort. 
Ett spår som polisen arbetar efter, är att ett gäng från Malmö åkt ut till Lomma för bränna bilar. 
I Malmö har polisen nämligen gjort det svårt för bilbrännarna. Då lockar givetvis de mindre obevakade kranskommunerna. 
Vilken kommun drabbas nästa gång? 
Vart är samhället på väg? 
Här nedanför Anna och Emilia med de utbrända bilarna.

fredag 13 oktober 2017

Rekordveckan med eternitskandalen i Lomma kommun på Calle Rockbäcks BLOGG

Det är en fredag jag skulle vilja glida bort till tonerna av, Fly me to the moon, med Frank Sinatra. 
Kan inte bli bättre. 
Snacka om fredagsmys.
Det som kändes omöjligt, visade sig vara helt möjligt. 
Jag lyckades förena invånarna i Lomma kommun med mina inlägg om Eternitfabriken som fick slå igen verksamheten för 40 år sedan. 
Mina berättelser i veckan har fångat 25 till 30 procent av de boende i kommunen. I rena siffror rör det sig om tusentals och åter tusentals människor. Ni har kommit från alla håll och kanter, men de flesta från Bjärred och Lomma. 
Tack för att ni finns. För utan er hade inte jag funnits till. På nätet. (texten fortsätter efter bilden)
Många har känt vrede över vad de läst. 
Hur kunde det få ske? 
Andra har tackat mig. 
Många nyinflyttade som inte hade den minsta aning om Sveriges största arbetsmiljökatastrof avslöjades i Lomma under 1970-talet. 
Jag lovar. 
Det kommer mera. 
Reportern Johanna Karlsson på Sydsvenskan jobbar för tillfället för fullt med historien. Hennes berättelse i Sydis ser vi fram emot. 
En sak till. 
I dag är den sorgliga historien som dödat så många människor glömd och gömd. Översta bilden här nedanför är företaget i sin glans dagar. 
Undre bilderna. 
Numera har allt-se översta bilden-rivits. De två nedre bilderna. Nu göms skiten under flerbostadshus. Strandstaden växer fram med restauranger och glada människor.
Fly me to the moon, som Frank Sinatra sjunger.
Kan inte bli så mycket bättre.
Trevligt fredagsmys (det går bra med lördagsmys också-när det är lördag) 

torsdag 12 oktober 2017

Lommafabriken hämtade asbest från Afrika

Den här bilden kniper: glada skrattande barn som badar i en vattenfylld grop med asbest. Jodå, jag vet. 
Blöt asbest dammar inte. 
Däremot hör det till att badande barn får en och annan kallsup. 
Och då. 
Dessutom. 
Kan du utgå från att ovanför deras huvud vilar ständigt ett dammoln av asbest. 
Asbest som bröts i ett öppet dagbrott av Ethel Asbestos i södra Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). 
Lommaföretaget köpte även en stor aktiepost i gruvföretaget. Blev en viktig delägare. Den unika bilden av ett asbestbad hittade jag bland mina gömmen i en 50-årig jubileumsskrift som Skandinaviska Eternit AB i Lomma gav ut 1956. 
Bilden av de badande barnen har aldrig tidigare blivit publicerad. Det är svårt komma förbi bilden. Ens tankar far i väg. 
Hur gick det sedan för de badande barnen? 
Förmodligen jobbade de redan då med bryta asbest till Lomma. 
Badade av sig dagens damm. 
Stojade och lekte som alla barn gör.
I jubileumsskriften från 1956 finns inte ett enda dammkorn. 
Alla bilderna glasklara. Trots arbetet med framställningen av eternit var ett otroligt dammigt hantverk. 
Framtiden såg storslagen ut. 
Bilden av ett välmående företag under ständig utbyggnad målas upp. Lomma styrande män gnuggade händerna av förtjusning och sa jag och amen åt allt företaget ville ha. 
Säg den lycka som varar. 
I början av 1970-talet kom rapporter om att anställda blev sjuka och dog. Det blev mycket käbbel om dammlungor. Det började faktiskt bland stenhuggarna i Bohuslän (mer om stenindustrin en annan gång). 
1976 förbjöds asbest i Sverige. 
Året efter fick fabriken i Lomma slå igen. 
I dag finns det en lista på sjukdomar orsakade av asbestexponering: 
asbestos, pleura plack, diffus lungsäcksförtjockning, lungcancer, mesotheliom samt elakartade tumörer (Wikipedia). 
Visste man inte redan 1956 att arbetet var hälsovådligt? 
Naturligtvis visste företagsledningen det. 
Annars hade de varit blinda, döva och inte kunnat läsa.
Det kom redan på 1930-talet larmrapporter och tidigare än så, om hur farlig för hälsan asbesthanteringen var. 
Ledningen i Lomma brydde sig inte. Det fanns fina pengar att tjäna. Därför gömdes alla larmrapporter undan. Till och med den egna utredningen från 1963. 
Jubileumsskriften här nedanför fick redan 1956 en inramning av sorgflor. 
Det var som en signal om en framtid som ingen hade en aaaning om.

onsdag 11 oktober 2017

Eternitarbetarna i Lomma-här sitter jag med dödens dokument

Det jag håller i mina händer, är en anhörigs kamp för sina rättigheter efter Eternitfabriken i Lomma fick slå igen för 40 år sedan. 
Det är en tragisk läsning. 
Mannen dog i november 1995 bland sina syrgastuber. 
Redan 1971 fick han bekräftat efter en undersökning att han skadats av asbest. Hostade bland annat upp vitt segt slem. 
Den typen av rapporter trollades bort. 
Företaget ville inte alls kännas vid några skador av asbest bland sina arbetare. Skyddsingenjören som ansvarade för arbetsmiljön, var samtidigt ordförande i Lomma kommuns hälsovårdsnämnd. Ni förstår själva hur det låter och blev. 
Företagsläkaren viftade bort det med att det berodde på rökningen. 
Lätt som en plätt.
I så fall skulle vi i dag haft mängder med människor som kämpat för sina liv med syrgastuber. I Lomma för 20 år sedan, var det ingen ovanlig syn med dödligt skadade eternitarbetare som släpade omkring på sina syrgastuber i byn. 
I dag är alla döda. 
Fast rökare finns det än i dag gott om i Lomma. 
Utan syrgastuber. 
Har du en anhörig som drabbades eller något att berätta. 
Hör av dig. 
Antingen till Sydsvenskans reporter, Johanna Karlsson. Ring 0736880296. Mail johanna.karlsson@sydsvenskan.se 
Du kan också kontakta mig. 
Den svartvita bilden till höger här nedanför är lagret med asbestsäckar i Lomma. Numera vet vi att det är ett lager som dödar människor. 
Asbesten importerades i regel från dagbrott från Kanada, Sydafrika, USA, Rhodesia, Ryssland och Cypern.
Sveriges största arbetsmiljökatastrof i Lomma rullar vidare-40 år senare. 

tisdag 10 oktober 2017

Efterlysning: Anhöriga till eternitarbetarna i Lomma!

Det pågår en intensiv jakt i Lomma efter anhöriga till eternitarbetare. 
I år är det 40 år sedan eternitfabriken i Lomma stängdes. 
Fick slå igen verksamheten. 
Människor dog efter arbetat med asbest i fabriken. 
Skandalen ett faktum. 
Sedan dess klassad som Sveriges största arbetsmiljöskandal. 
Hur många som dog är det egentligen ingen som vet. 
Det talas om 100-tals arbetare. 
I dag är skandalen knappt ett minne blott i Lomma. 
Det är som om den aldrig inträffat. 
På Facebook efterlyser nu Sveriges Radio någon som kan berätta. 
I dag dök Sydsvenskans reporter, Johanna Karlsson, upp hemma hos mig-se löpet. Hon var ute i samma ärende. 
På jakt efter någon anhörig som kan berätta. För det finns väl knappast någon asbestskadad arbetare kvar i livet efter 40 år? 
Hör av er till Johanna. Ring 0736880296. Mail johanna.karlsson@sydsvenskan.se 
Det går även bra att höra av sig till mig, Calle Rockbäck, så ska jag förmedla kontakten. 
På bilden här nedanför skriver Lommas kommunhövding, Anders Berngarn, i dammet: "Glöm aldrig vad som hände här."
Precis.
Vi måste komma ihåg. Aldrig glömma.
Hör av er! 

måndag 9 oktober 2017

Donald Trump bland jultidningarna-trängs med Knasen, 91:an Karlsson och Kalle Anka

När jag växte upp under 1950-talet, var jultidningarna något nytt och väldigt spännande. På den tiden köpte föräldrarna jultidningar i tobaksaffären som blev platta julklappar under granen. 
Men ack så populära platta klappar. 
Själv fick jag alltid 91:an Karlsson. 
Med åren även Fantomen och Kalle Anka. 
Inte att förglömma Rit-Olas, Biffen och Bananen som snabbt blev stora favoriter med roliga texter i pratbubblorna. 
Sedan många år tillbaka sköter numera skolbarnen själva huvudparten av försäljningen av jultidningar. Till stökigt bekymmer för mamma och pappa i samband med den ekonomiska redovisningen. 
I helgen dök så Jonathan, barnbarnet, upp med jultidningsbibban. Jag bläddrade och beställde. Numera också strumpor. 
Så dök han-MANNEN-upp mitt bland Kalle Anka, 91:an Karlsson, Knasen och hela det glada tecknade sällskapet: Donald Trump. 
Alltid denne Donald Trump. 
Människan finns över allt. 
Twitter är en sak, men bland glada jultidningar. I Sverige. 
Jag hängde in Donald tillsammans med Dassboken. På så vis hamnade Amerikas president äntligen på rätt plats. 
Bli inte förvånad om Donald kommer twittra om sin placering med orden: 
”I Sverige har man utedass. Landet har inte kommit längre. Kan inte EU hjälpa Sverige skaffa bättre skithus?” 
Direkt från Vita Huset med egen toa inomhus. Snöre att dra med också. Var god skölj.

söndag 8 oktober 2017

VM-kval mot Holland: Janne Andersson bygger en svensk mur

På tisdag har inte Janne Andersson många alternativ. Holland måste slå Sverige med 7-0, för gå till play off. 
Storstjärnan Robben sa efter deras match mot Vitryssland, seger med 3-1. 
“Det är omöjligt” 
Sveriges kross mot Luxemburg med 8-0, har alltså fått holländarna ge upp redan innan matchen spelats. 
Janne A har alltså två alternativ inför tisdagens match på bortaplan: det första går omedelbart bort. Offensiv fotboll. Finns inte på kartan. 
Vår förbundskapten är inte hjärndöd. 
Tvärtom. 
Det rör sig snabbt innanför den mannens pannben. 
Ett svensk landslag som satsar för fullt framåt går alltså bort. 
Då återstår tråkfotbollen. 
Defensivt till max. 
Det finns ingen anledning bjuda in Holland till öppen och tjusig fotboll. Janne Andersson gör vad Donald Trumps ännu så länge misslyckats med. Bygger en svensk mur. Mot Holland. Inte Mexico. 
Den svenska mittbacken, Andres “Granen” Granqvist från Påarp, blir fältherren som ska styra den svenska truppen med hårda nypor.
Murmästare.
Täta vad som behöver tätas i muren.
Murblock.
Robbens öde blir köra fast i den svenska muren. Designad av Janne Andersson, född den 29 september 1962 i Sankt Nikolai församling i Halmstad. 
Jag tycker det ska bli väldigt intressant få se hur murbygget egentligen kommer se ut. 
Efter matchen kan Janne koppla av med en warme worst, korvälskare som han är. 
Smaklig spis med en segerkorv.

lördag 7 oktober 2017

Det började för 147 år-slutade med Kim Walls hemska död på ubåten

Jules Verne gav 1870 ut äventyrsboken, ”En världsomsegling under havet”. Det är en fantastisk berättelse som omedelbart blev en världssuccé. 
När jag var barn, gav mig illustrerade klassiker-se löpet-den spännande resan med kapten Nemo i ubåten. 
I mitten av 1950-talet kom Disney med en filmatisering av äventyret. Givetvis såg jag den och satt och gapade av pur förvåning. 
Mitt intresse för ubåtar var fött. 
Tjugofem år senare, eller något ditåt, är jag helt övertygad om att en dansk pojke upplevde samma förtjusning som jag över Jules Vernes berättelse. 
Den stora skillnaden är att pojken vars namn är Peter Madsen, 46 år, växte upp och byggde sig en egen ubåt. 
Nu sitter han bakom galler misstänkt för mördat och styckat journalisten Kim Wall. Ombord på sin egen byggda ubåt. (texten fortsätter efter bilden)
I dag-lördag-kom beskedet att man funnit Kim Walls huvud och ben. 
Jag är imponerad över den danska polisen som aldrig givit upp. De har min största beundran. Genom de nya fynden dras snaran åt kring Peter Madsen. 
Hans världsomsegling under havet med sin ubåt gick så snett, att inte ens Jules Verne kunnat räkna ut det. 
Det som får mig koppla samman det med den världsberömda äventyrsboken, är namnet på Peter Madsens ubåt. 
Nautilus. 
Jules Vernes ubåt heter också Nautilus. 
Fast det kan också vara ett märkligt sammanträffande. 
Vad vet jag.

fredag 6 oktober 2017

Lomma kommuns mest fullpackade packåsna

Inte för det stör, direkt. Inte alls. Men visst är det något visst med att bli fullpackad på en el-skoter. 
Efter några år som stugsittare, har ni som läser bloggen säkert förstått, att jag fått ett nytt liv i 10 km/tim. 
El-skotern fixar det mesta som jag testat. Utom då den inbyggda bankomaten i Lomma. Där körde jag fast som en gammal sedel som utgått. 
Mitt senaste test var som handikappad packåsna. 
Hur mycket matvaror kan packas ombord? 
Hustrun lastade på mandelkubb, falukorv, tandkräm, purjolök, oxpytt, palsternacka, saltgurka, fläsksvålar, majonnäs, grytlappar, köttfärs, grekiskt lantbröd, morötter, kotletter (med ben), salami, lasagne, ris (jasmine), jodsalt, kålrot, potatis, linjal, ost, tvål, tandkräm, pilsnerdricka, snus, sockor, pommes, pasta, flerkornig limpa, mazarin, bregott och allt toppades med 20 toarullar.
Av den mjukare sorten. 
Sedan körde jag hem varorna, med en hastighet värdig en sköldpadda. Fortare än så behöver man inte ha i livet.
”Calle, har du öppnat en rullande lanthandeln,” tjoade en lustigkurre åt mig. Möjligen en affärsidé, tänkte jag koncentrerad på varje avverkad meter. 
Jodå, det gick bra. 
Hela vägen hem utan något spill. 
Hoppsan-jag glömde bort nämna pizzadegen som jag råkade sätta mig på. Ni förstår själva. Den pizzan går inte av för hackor. 
(Tänkte avslutat med rökt pizza, men det kändes bara för mycket. Någon jävla ordning på roligheterna får det allt vara.)

torsdag 5 oktober 2017

Sömmerskan från Bjärred 1000 gånger mer poppis än Nobelpristagaren i litteratur

Här kan vi verkligen tala om ett Sömmersketips som slog in. 
I går-onsdag-skrev jag på bloggen om sömmerskan Beata som lagade min vinterrock. 
Enbart det blogginlägget fick närmare 2000 besökare. Det är rekord för bloggen på en och samma dag, om något jag skrivit om i Lomma kommun. 
En ofantlig siffra för ett blogginlägg. 
För sex år sedan fick Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur. Jag följde TV-dramatiken tillsammans med bibliotekarie, Kristina Lindahl, på Lomma bibliotek. Lade ner mycket tid och kraft. Gjorde en rejäl satsning på Nobelpriset i litteratur 2011.
Det blev ingen större bloggsuccé. 
Sedan dess-sex år sedan-har mitt blogginlägg om Tranströmers Nobelpris lyckats skrapa samman 282 besökare. 
Ingen succé precis. 
Sömmerskan Beata sopade in närmare 2000 bloggbesökare på en enda dag. Enastående och fantastiskt. 
I dag avslöjade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius inför den samlade världspressen i Börssalen i Stockholm: årets Nobelpristagare i litteratur är den japansk-brittiske författaren Kazuo Ishiguro. 
Han har inte en chans. 
Beata Design i lilla Bjärred sopar golvet även med Kazuo Ishignuro. 
I popularitet. 
På Calle Rockbäcks Blogg. 
Tala om ett sömmersketips som slår in. (kul få vrida om verkligheten)

onsdag 4 oktober 2017

Beata i Bjärred satte blixtlås på vintern

Så här glad blev jag. Jag kramar Beata av tacksamhet. 
Jag är förberedd på vinterns ankomst mitt i rasande höststormar. 
Ni vet hur det är. 
Du har en vinterjacka som är din favorit. 
En dag börjar blixtlåset svaja för vinden. En annan dag står du där med tappen i näven, mitt på jackan som är vidöppen för attacker från isande vindar, regn och snö. 
Ditt kära gamla blixtlås (dragkedjan) har lagt av. 
Då är goda råd dyra. 
Antingen köpa ny vinterjacka eller göra som jag. 
Letar upp en riktig sömmerska. 
Dessa sällsynta klenoder finner man helst i en mörk källare. Jag fann min Beata i ett villakvarter i Bjärred. 
I källaren. 
Beata vände och vred på min vinterjacka med en punkterad dragkedja som såg ledsen ut mitt i all bedrövelse.
”Blixtlåset måste bytas. Jag fixar det,” sa Beata och log så där svalt som endast sömmerskor i en mörk källare kan le. 
I dag hämtade jag min exklusiva vinterjacka. 
Beata har satt blixtlås på den kommande vintern. 
Jag är glad. 
Vinterjackan är glad. 
Beata blev så glad, att hon visade upp andra trevliga saker för mig. Beata samlar gärna på gamla lakan.
Sedan syr hon förnämliga klänningar av lakanen. 
Bara i Bjärred i Lomma kommun, gott folk. 
I en källare.
Naturligtvis. 

tisdag 3 oktober 2017

Inbördeskrig i Lomma kommun

För tio år sedan smidde Lomma kommun stora planer för Borgeby slott. Ett slott med stolta anor sedan vikingakungen Harald Blåtands s.k. trelleborgar på 900-talet. 
Borgeby slott skulle bli ett skånskt kultur- och turistcenter, hotell i slottsmiljö, konstcentrum, historiska utställningar och konserter i parken. 
Frågan var bara vem som ville satsa pengar till upprustning av den nedgångna slottsmiljön. Inte minst de kulturhistoriska byggnaderna som höll på rasa samman. 
Till slut såldes slottet 2012 till entreprenörerna Max Ferkinghoff och Arne Persson för 3,2 miljoner kronor. 
Ett fyndpris, kan tyckas. 
Slottet värderades nämligen till 12 miljoner. 
Ett avtal skrevs mellan köparna och säljare (Lomma kommun). Köparna åtogs sig rusta upp det anrika slottet. 
Det är nu problemen börjar. 
Kommunens visioner om ett skånskt kulturcentrum lades mer eller mindre i malpåsen. Det blev andra strider som strandade om ett helt nytt VA-system som borde installerats men aldrig blivit installerat. 
Till slut tröttnade slottsherren, Max Ferkinghoff. 
Han skrev för en tid sedan ett vasst-minst sagt-mail till de kommunala tjänstemännen som han ansåg motarbetade honom. 
"Du får tigga hos någon annan. Jag stödjer inte kriminella organisationer så som Lomma kommun. Men du skall få ett gratis tips. En giljotin på torget. Tror att Jan Sohlmér, Tommy Samuelsson och Göran Samuelsson mfl skulle passa fint som maskätna lik.” 
Det var ord och inga visor. 
Lomma kommun svarade med en polisanmälan som lades ner. 
"Det var humor," försvarade sig Max F med.
Striden böljade fram och tillbaka. 
Kommunen svarade med att förbjuda sina tjänstemän träffa slottsherren på egen hand. Ett nog så allvarligt beslut.
Frågan är vem som gör nästa drag. 
Borgeby slott har varit i hetluften förr. 
År 1452 brändes borgen ner av den svenska armén under Karl Knutsson (Bonde). 
 Slottet brändes åter ner av danskarna den 7 maj 1678 under Skånska kriget (byggdes upp igen). 
Lomma kommuns drömmar om ett skånskt kulturcentrum verkar också gå upp i rök. 
Då gör kommunen ett överraskande drag. 
Hotar helt enkelt säga upp avtalet med Slottsherren Max Ferkinghoff. 
Tillbaka på ruta ett. 
Precis som för tio år sedan. 
Än är inte sista ordet sagts i denna infekterade affär. 
Vi ser med spänning fram mot rond 3 eller om det är rond 12. 
Inbördeskrig råder i kommunen. 
Kanonerna laddas med torrt krut.
Vi ser med spänning på utvecklingen.
Källor: Sydsvenskan, Kvällsposten, SVT, Wikipedia m m

måndag 2 oktober 2017

Höstregnet drar in över Lomma

Du som inte har glasögon kan sluta läsa redan här. Är du däremot sugen på få reda på hur vi glasögonormar har det med regnstänk på våra glasögon-häng med. 
Det finns få saker i livet som irriterar oss med glasögon som regnstänk. Nog fan träffar varje stänk just dina glasögonrutor. 
Jag gick från bilen i höstregnet som drog in över Lomma i förmiddags. Regnstänk på regnstänk på glasögonen. 
I sådana lägen försvinner alla världens problem som genom ett trollslag. 
Hela du fylls upp av de förbannade regnstänken som hamnar på dina glasögon och försämrar din syn. 
Det går absolut inte tänka på något annat. 
Din värld består plötsligt av regnstänk. 
Jag känner då stor irritation. 
Blir vresig. 
Skyndar på stegen hem. Fort in i hallen. Fram med en putstrasa. Av med glasögonen. Då blir hallen suddig. 
När hustrun med sämre syn tvingas till samma manöver, blir hon i stort sett ett blindstyre. Det är inget kul alls. 
Med regnstänk. 
”Det är en fråga som verkligen borde lyftas”, säger Lennart i Holm, utanför Halmstad, när vi analyserar problemet. 
Rolighetsministrar visar upp glasögon med torkarblad. Det ser jag som mobbing av alla glasögonormar. 
Så har jag ingen humor heller. 
Någon borde skriva en riksdagsmotion om regnstänkens vara eller icke vara. Det är synd om oss med glasögon. 
Dyra rackare är de också att skaffa.  
Borde finnas regnstänksfria glasögon.
Se där-en affärsidé.


söndag 1 oktober 2017

MFF kan räkna hem sitt tjugonde SM-GULD

Jag var lite före. Satte dit den andra stjärnan på klubbskölden. Det får ett lag som vunnit 20 allsvenska guld. 
För så måste det sluta. 
MFF gick på halvfart och slog Halmstad BK med 2-0. Djurgården hade målfest (5-0) borta mot Sundsvall. 
Det hjälpte inte. De ligger ligger nio poäng efter MFF. 
Fyra matcher återstår. Tolv poäng att spela om. 
Djurgården har att möta:
Sirius (b), Häcken (h), Jönköping Södra (h) och Kalmar FF (b). 
MFF:s program ser lite svårare ut: 
IFK Norrköping (b), AIK (h), Sirius (b) och Häcken (h). 
För tappa guldet måste MFF i stort sett förlora samtliga fyra matcher och Djurgården vinna rubbet. 
Det kommer aldrig att inträffa. 
Ganska enkelt matematik.
Allsvenskan och svenska mästare blir Malmö FF.
MFF får sin andra stjärna. Blir i så fall ensamma om det i Sverige. 
IFK Göteborg gnisslar tänder. 
Överkörda.

Spelaren kostade MFF 13 miljoner kronor-kunde fått ett fängelsegaller?

Ett galler kom i mellan. 
Ett galler som kunde kostat MFF 13 miljoner kronor. Risken är stor att man inte får ett skit för pengarna i alla fall.
Den 22 juni i år blev övergången klar med den talangfulle mittfältaren från Sirius. Malmö FF fick betala 13 miljoner till Uppsalaklubben. 
Det är stora pengar för en spelare i Allsvenskan 
Det fanns stor utvecklingspotential: en mjuk teknisk spelstil med låg tyngdpunkt. Flöt liksom fram på planen. 
En härlig sällsynt egenskap som endast dansken AC äger i dagens MFF. Dessutom redan ett bra skott. 
I veckan staplades emellertid problemen upp sig över öronen för både spelaren och klubben. Först åkte han dit för kört bil utan körkort.  Och som inte det var nog: i går begärdes han dessutom häktad för barnvåldtäkt. 
Sitter med andra ord bakom galler i häktet. I alla fall tills häktningsförhandlingarna är klara.
Malmö FF ser mycket allvarligt på det inträffade. 
Stängde genast av spelaren. 
Malmö FF har alltså så här långt kommen i handlingen köpt sig ett fängelsegaller för 13 miljoner kronor. 
Om det nu blir så.
Vem vill äga ett sådant? 
Det måste i så fall vara årets sämsta affär inom den skakiga fotbollsvärlden. 
I eftermiddag spelar MFF-Halmstad BK. 
Det känns inte riktigt bra.
Jag säger då det. 
Utredningen mot MFF-spelaren har pågått sedan i slutet av juli, enligt handlingar i tingsrätten, skriver Kvällsposten. 
Strax före kl 13 i dag kom beskedet från häktningsförhandlingarna.   
Tingsrätten har inte funnit att det finns skäl att häkta fotbollsspelaren och underkänner delvis åklagarens misstankar. Han är däremot fortsatt misstänkt för brott.
Matchen på Swedbank Stadion kan börja.
Utan galler.
Och spelaren. 

lördag 30 september 2017

Memoarflik: Jag var med när nazisterna mörkades i Sverige

En gång för väldigt många år sedan fanns det inga nazister i Sverige. 
Sa man. 
Trodde man. 
Trots det fanns det verkligen aktiva nazister i Sverige. 
Deras verksamhet mörkades. 
Det hade gått mer än 25 år sedan andra världskriget slutade. Nazisterna krossade för evigt. Trodde man. 
Så var det alltså inte. 
De levde i hemlighet i Sverige. 
Tidningarna, radio och TV på den tiden underskattade kraften i rörelsen. Brydde sig inte ett skvatt. 
Andra sidan visste ingen var de höll till eller vad de höll på med. Det var där jag kom in i bilden. 
Mitt journalistiska väderkorn spårade en skarp nyhet. Genom diverse underliga vägar, hade jag lyckats ta reda på att ett stort hemligt nazistiskt möte skulle hållas på Orust, Bohuslän. Ledarna på den tiden var det äkta paret, Vera och Göran Oredsson. 
De hade trätt fram i en herrtidning i början av 1970-talet och viftat med en hakkorsflagga. Erkände utan omsvept att deras stora idol var Adolf Hitler. Paret sågs mest som en kul krumelur. 
Togs inte på allvar. 
Något eller några år senare skulle det alltså hållas ett stort nazistiskt möte på fagra Orust, mest känd genom Evert Taubes vis konst. 
Nu skulle det sjungas Horst Wessels-sången, hakkorsflaggor svaja för vinden samt medlemmar i strikta nazistiska uniformer. 
Jag en ung orädd och ivrig journalist bestämde mig för nästla mig in på mötet. Vilken story det kunde bli. 
En riktig stor nyhet. 
Meddelade upphetsad chefen för tidningen mitt kommande scoop. 
Tystnad i luren. 
Sedan. 
”Sånt skriver vi inte om. Det kan uppmuntra andra. Vilket kan vara farligt. Lägg ner, Rockbäck.” 
Där satt jag med Svarte Petter. 
Min stora nyhet skulle aldrig få bli en stor nyhet. 
Projektet spolades. 
Av rädsla. 
Tänker ofta på det än i denna dag. 
Speciellt i dag med tanke på vad som händer i Göteborg. 
Om jag fått skriva om det där nazistiska mötet på Orust, kanske läget varit helt annorlunda 2017. 
Om tidningarna, radio och TV varit mer på tårna för över 40 år sedan, hade förmodligen-bara förmodligen-inte ens Sverigedemokraterna funnits till. 
Tänk som det kan bli. 
Och sluta.

fredag 29 september 2017

Från Lommakebab till indisk husmanskost med krut i

Här sitter bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, och drar i sig indisk husmanskost hemma hos vännerna i New Dehli, Indien. 
Rolle meddelande mig i dag att välkomstmiddagen var dhal, ris samt andra godsaker som får de flesta magar att vända sig ut och in. 
Alltså en helt vanlig indisk husmanskost med krut i som äts över hela Indien.
Med fingrarna. 
Bestick?
Vad är det?
Indisk husmanskost. Ungefär som våra bruna bönor eller stekt fläsk med löksås. Även om liknelsen haltar betänkligt. 
Det var i onsdags jag skrev om Rolles äventyrliga MC-planer i Himalaya. Nu är han på väg. 
Fast först ett stopp i New Delhi för en extra uppladdning. Det fick bli indisk husmanskost.
Jag gillar verkligen bilden på löpet. 
Det här är inte direkt en bild från en turistresa. Nej, det är Rolle af Trollhättan på resande fot. Rakt ut i den skakiga verkligheten i stora vida världen. 
Snacka om tuff  pensionär. 
För säkerhets skull skickade vi med honom lite huskurer made in Lomma. 
Ja, jävlar i min lilla låda.