onsdag 23 november 2016

SVT 60 år: Mina första TV-program-helvete och lycka på samma gång

För att skapa någorlunda balans åt SVT:s 60-års firande, har jag satt in mig som barn i rutan i en 17 tummare. För det var det som gällde 1955. 
Sverige inga TV-sändningar hade, utan jag fick lov följa med Bosse, lekkamraten, hem. Hans föräldrar hade sensationellt nog skaffat sig en TV-apparat. Tidernas underverk bland både vuxna och barn. 
På den tiden fick vi här i Skåne in Danmark som var före Sverige med TV. Orsaken att den socialdemokratiska regeringen med Tage Erlander i spetsen, ansåg TV skulle fördumma befolkningen. (texten fortsätter efter bilden)
Därför såg jag en dansk TV-teater som utspelade sig i en gravkammare. Visst var bilden suddig, men folket rörde på sig i alla fall. Ja, inte liken då, vill säga. 
Jag satt med gapande mun. 
Visst bilden suddig, men det var ju så det skulle vara och se ut på den tiden. 
Ett sagolikt minne. 
Trots jag inte förstod någonting. (texten fortsätter efter bilden)
Några dagar senare den 8 december 1955, var det så tid igen. Hem till kompisen Bosse och landskampen i handboll mellan Danmark-Sverige (15-12). 
Sändes från Köpenhamn. 
TV-bilden naturligtvis suddig och fin. 
En sagolik upplevelse. 
Sport. 
Rörlig sport.
Jag har älskat handboll allt sedan dess. 
Trist bara att Bosses föräldrar drack kaffe med dopp framför TV-apparaten. 
Vi barn fick ingenting. 
Det har jag tagit igen med råge, kan jag lova. (texten fortsätter efter bilden)
1957 var det så tid för oss som bodde i Skåne att få byta ut dansk TV mot svensk. 
Premiär för oss i Skåne.
Det gällde bara få in Sverige, fast vi bodde i Sverige. 
Det snöade som fan. 
Vuxenvärlden skruvade förtvivlat på knapparna. Bankade på apparaten. Skrek åt apparaten. Svor.
Plötsligt hördes ett skrapande brusande ljud. 
Stort jubel i finrummet. 
NU! 
Så dök en suddig Lassie och Elisabeth Taylor upp i snöstormen. 
Bitvis. 
Lite hit och dit och försvann och bitvis igen och igen i all evighet. 
Vi jublade, hoppade och skrek av lycka. 
Sverige på TV, ropade jag ut mot gården på Ellstorp i Malmö. 
Så gick det alltså till när hela Sverige fick svensk TV. 
1957.
Inte 1956.
Detta berättar inte SVT om.

Inga kommentarer: