91 piskrapp för lyckan i Iran

Av någon outgrundlig anledning, har SVT lyckats gömma undan en superdokumentär i tre delar om Iran i sin programtablå. 
Nu sänder SVT den så sent att de flesta har hunnit gå och lägga sig. Dokumentären som gjorts av New York Times journalisten, Thomas Erdbrink, är helt makalöst bra, stark och omtumlande. 
Thomas som är holländare i grunden, bor i Teheran sedan 15 år och är gift med en iranska. Han gräver upp sådant i Iran som ingen annan journalist kommer i närheten av: verklighetens Iran, där ingenting är tillåtet men allt är möjligt. 
Bara ta mötet med Hamid Reza Ahmad Abadi, Gaphalsen, kallad. Du har säkert sett honom på de vanliga bilderna som alltid kablas ut från Iran i samband med fredagsbönen. 
Det är noga planerade demonstrationerna av prästerskapet mot väst och framför allt USA. Gaphalsen står alltid längst fram. 
Thomas Erdbrink låter oss få följa med hem till Gaphalsen. Det blir ett omskakande möte: Internet borde förbjudas, de som inte har den rätta ideologin (islam) ska hålla tyst, lämna landet, sättas i fängelse eller köpa sig ett rep och hänga sig. 
Några iranska ungdomar gjorde en egen variant av låten Happy med Pharrell Williams. Originalet har över 37 miljoner visningar på Youtube-se översta bilden som är min illustration. Ett kollage. 
Ungdomarna dömdes till 91 piskrapp! 
En amerikansk journalist för Washington Post greps helt orättvist som anstiftare. Snacka om galenskap. 
Varför har SVT gömt undan denna dokumentär? 
Varför håller svenska tidningar tyst om Thomas Erdbrinks unika muckraking? 
Varför och åter varför?