Recept för politisk framgång: brännvin och cigarrer

Winston Churchill (1874-1965) var på många sätt en vidunderlig statsman, med en gigantisk bokproduktion. Fick också Nobelpriset i litteratur 1953. 
Besegrade Adolf Hitler. 
Räddade därmed Storbritannien från undergång. 
Talekonstens mästare.
Hela tiden eller större delen av sin vakna tid i alla fall, dessutom tankad med brännvin. 
Om sin alkoholkonsumtion sa han själv: 
”Allt jag kan säga är att jag fått ut mer av alkohol än alkohol fått ut av mig”. 
Jag läser om det i Bengt Liljegrens utmärkta böcker om Winston Churchill. 
Bränslet han gick på: 
Förmiddagarna smuttade han sig gärna fram med pappacocktail som dottern kallade det för. Whiskyn Johnnie Walker, både red and black label, gärna med sodavatten. 
Till maten alltid champagne av märket Pol Roger, till cigarren, Hine, en utmärkt dyr konjak. Arbetstiden var lång, ofta 19-20 timmar. 
Hela tiden med något gott (Johnnie Walker) i glaset. 
När han 1899, endast 25 år gammal, skickades ut som krigskorrespondent av Morning Post till Boerkriget i Sydafrika reste han storstilat med egen betjänt samt ett välfyllt barskåp. 
Bengt Liljegren skriver: 
arton buteljer 10-årig skotsk whisky, sex flaskor vindestillat, sex flaskor vitt vin, arton flaskor rött vin, sex flaskor vitt portvin, sex flaskor vermouth samt tolv flaskor Rose`s lime juice. 
Den berömda cigarren då? 
Jo, av det kubanska märket Romeo Y Julieta. 
I dag också omdöpt till Churchill. 
Går att köpa på nätet. 
Pris 379 dollar eller 3 162 svenska kronor för en cigarr. 
Dyrt? 
Visst, men så är också både cigarren och bränslet ett vinnande recept. 
Kanske något för EU-topparna att tänka på i kampen mot Putin?