onsdag 18 januari 2012

Kändisar på AKUTEN!



Jag har valt att illustrera inlägget ”Kändisar på AKUTEN!”, med skräckens mästare, Alfred Hitchcock. För det är precis så många av oss upplever ett besök på en akutmottagningen. Skräck.
I Aftonbladet läser jag Elisabet Höglunds krönika. Hon berättar om sin skräckupplevelse på Huddinge Sjukhus akutmottagning en januarimåndag 2012. Kändisen får uppleva hur den personliga sekretessen och integriteten havererar. Hon förvandlas till ett mänskligt kolli till allmänt beskådande.
Ja, precis så är det. Fast vi vanligt dödliga har inte att brottas med kändisens välputsade fasad. Jag vet, för jag har tillbringat mycket tid på diverse akutmottagningar-se inlägg på bloggen den 16 maj 2011.

Klassiskt är när operadivan, Birgit Nilsson (1918-2005), hamnar på Lunds Universitetssjukhus 1999. Det slutade med att hon anmälde sjukhuset för vanvård, mobbning och brott mot sekretesslagen. Hon skrek alltså ut sin nöd och skräck.
Saken är nämligen den, att du ska absolut inte tro på någon särbehandling om du är en kändis. Svensk sjukvård svassar inte för några kändisar. Alla behandlas faktiskt lika. Det har jag sett med egna ögon. OK, möjligen kunde La Nilsson, få ett glas saft lite snabbare än du och jag. Mer än så är det faktiskt inte.

Jag var mycket god vän med superskådisen, Ernst-Hugo Järegård (1928-1998). Efter att han blev sjuk och hamnat på Danderyds sjukhus akutmottagning, ringde han mig otaliga gånger och beklagade sin nöd: han fick vänta i timmar, låg utslängt till allmänt skådeobjekt, alltså precis som Elisabet Höglund.
-Fasansfullt. Svensk sjukvård har havererat, röt han i mitt öra, när det egentligen handlade om rädsla som förvandlades till rena rama skräckfilmen.
Grejen var den att en världsstjärna som Birgit Nilsson eller Ernst-Hugo Järegård som spelade dr Stig Helmer i TV-serien, Riket, behandlades som du och jag.
Sjukvården prioriterar. Dödssjuka går alltid först. Även före en aldrig så berömd människa. Kändisen är van vid att folk bockar och bugar och borstar rygg. Det gör man aldrig på en akutmottagning. Det finns inte tid till det. Där räddar man liv.
Tack för det.

Inga kommentarer: