torsdag 15 december 2011

En mamma med ruter i-fixade Miss Universums frisyr!

Året är 1953. Jag ska börja i skolan. Mamma Letty har klätt upp mig i kostym med golfbyxor. Usch, vad jag hatade dessa golfbyxor som var på modet för 60 år sedan.
På den tiden hörde det också till, att man beställde hem en fotograf för minnesfotografering. Därför sitter jag och min mamma och ser så glada ut i vår lilla etta med kokvrå på Ellstorp i Malmö.
Det var också nu som min mammas karriär sköt fart på allvar. (texten fortsätter efter bilden)

Lettys Damfrisering-salongen, låg vid Sallerupsvägen i Malmö. Det var så man sa på den tiden: salong och DAMfrisering. Herrar var icke välkomna. Jag växte alltså upp bland papiljotter och senaste hårmodet.
Damfriseringen blev snabbt en succé. Mycket beroende på ett gediget yrkeskunnande. Och så ägde min mamma en social talang ut över det vanliga.
Min mors mästerligt hanterande av alla möjliga hår, spred sig vida omkring. Snart nog satt Hillevi Rombin i frisörstolen. (texten fortsätter efter bilden)


Det blev början till en vänskap som toppades med att Hillevi Rombin 1955 kröntes till Miss Universum. Min mamma krullade alltså håret på världens vackraste kvinna! Snacka om att jag var/är stolt. På 1950-talet var det ofantligt stort att bli Miss Universum.
Drog då min mamma någon fördel av det här?
Nej, man skulle inte förhäva sig.
Miss Universum sågs som en kund bland alla andra.
Tänk om det varit i dag?
Efter att min mamma dog i våras, 90 år gammal, hittade jag en låda med spännande saker om hennes liv.
Det visar sig att hon skrev massor med insändare. 

Hårda i tonen. 
Älskade piska politikerna i sina texter. 
Hon slog larm. Fick löpsedlar. Främst riktade hon in sig på sin hembygds kyrka i norra Uppland.
Tog själv
aste biskopen i Uppsala i örat. Backade aldrig en millimeter. Skrattar gott åt deras brevväxling. 
Skrattar också gott om larmet om ett helt museum som försvann. Det enda som fanns kvar, var tre klappträ och en slaga. Allt annat borta. Du milde tid.
Jag förstår nu, var i från jag fått min journalistiska talang.
Om löpsedlarna hade jag ingen aning.
Man ska inte förhäva sig.

För inte tala om hennes pianospelande. Aldrig någon pianolektion. Det räckte hon hörde en låt på radion en gång, sedan körde mamma en egen tolkning direkt på pianot.
Suveränt.
Sjunga kunde hon också. 
Du var makalös.
Ingenting kunde stoppa dig.
Hoppas du får städa ifred i himlen. 
Jodå, hon var även en fena på städa.
Tack mamma, för att du fanns.Tack mamma, för att du fanns.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

En vacker hyllning till en älskad mor.
Jag kommer osökt att tänka på boken "Underdog" av Torbjörn Flygt.

mvh
Peter

Anonym sa...

Ja Kalle att hon var något utöver det vanliga har man förstått såhär I efterhand. Men din redogörelse den visar att Letty var något alldeles extra.
Skickar med en hälsning från en gammal Rocknöbo till din mamma där uppe, hälsningen kommer från Göran Andersson