lördag 21 november 2009

Mannen som slog rekord i att bli död

Mailet damp ner när höststormen brakade in över Lomma. Avsändaren var från en gammal barndomsvän till mig. Han berättade att hans Storebror gått till de sälla jaktmarkerna, en rekordartad resa.
Storebror var flera år äldre än jag, men jag minns honom som en glad och vänlig Storebror. Glimten i ögat. Humorn.
Det skulle hinna gå många år innan vi fick kontakt med varandra igen. Det var han som letat upp min mailadress.
Via denna förnämliga umgängesform, lärde jag känna honom som en mycket social och godhjärtad person, med den humoristiska glimten väl förpackad i varje mail.
Jag visste sedan tidigare att han var en förstklassig folkdansare. Nu berättade han om sin konstnärliga ådra, där han tog väl vara på bygdekulturens hantverksmässiga utsmyckning och formade sina egna föremål med säkert öga. Ja, hans skapande hamnade t o m på museum.
En dag började mailen komma sporadiskt, för att till slut helt upphöra. Jag sände iväg små trevare, men inget svar.
I veckan kom däremot ett mail från hans Lillebror som jag i barndomen hade ett närmare förhållande till.

Nu vet jag bättre.
Det började med att Storebror fick en stroke som tog hans syn på höger öga. Han återhämtade sig någorlunda. Jag kan tänka mig att han försökte återuppta sitt framgångsrika skapande.
Tiden gick och en dag fick han en besvärlig hosta. Läkaren bedömde det som vanlig förkylning. Feldiagnos, för en lungröntgen visade på proppar i lungorna samt en fläck på höger lunga. Storebror hade fått cancer. Strålbehandlingen slog emellertid ut slemhinnorna i magen samt att matsmältningen slutade att fungera.
Nu var god råd dyra. Livstråden tycktes börja klippas av. Då får han en ny stroke som tar synen på det kvarvarande ögat.
Nästa steg var att ta cellprover på cancersvulsten. Då får han en hjärtinfarkt på plats i operationssalen.
Den planerade operationen avbröts. I stället blev det intensiven och fullt jobb med att häva infarkten, plus allt annat som tillstötte.
Kampen för att överleva blev intensiv. Det skulle ta över tio dagar innan Storebror gav upp och verkligen dog-mannen som slog något av rekord i att dö.
Från min uppväxt i Astrid Lindgren-land, ska jag alltid minnas ditt leende och goda hjärta.
Vila i frid Broder.

Inga kommentarer: