onsdag 28 oktober 2009

MEMOARER: När jag söp omkull en KGB-chef


Här på detta sunkiga hotell i Sibirien, försökte en KGB-chef 1978 fylla mig till bredden med sprit.
Nej, jag var inte i det kommunistiska paradiset för skriva om den
berömda fångvården i Sibirien. Jag tog mig in i detta Paradis som då var helt omöjligt att ta sig in i, med hjälp av svenska bandylandslaget. Det var inte lätt, men det gick.
Jag trodde, naiv som jag är, att jag sedan skulle kunna få röra mig tämligen fritt. Det kunde jag glömma omedelbart.
I stället utrustades jag med en kvinna från sovjetiska Intoturist. Ryskan pratade någorlunda svenska.
-Jaja vare din tolka, sa kvinnan och log i vadmalskappan.
Jag fattade i motsats till vad inte Jan Guillou fattade, att hon var från KGB. Snart nog upptäckte jag KGB:s folk vart jag än rörde mig.
En gång greps jag och kördes med blåljus tillbaka till hotellet.


I staden Kemerovo, ungefär Malmös storlek, dök plötsligt ortens mäktiga KGB-chef upp på hotellet. Han verkade vara en glad skit.
-Mannen kommer från KGB, frågade jag sturskt kvinnan.
-Jaamenchefa. Här ären chefa. Bossa, fick jag något överraskande till svar.
Nu skulle han ta mig på pulsen. Vi skulle umgås så som man umgås i Sibirien. Supa. Möjligen trodde han jag hade några hemligheter att avslöja.
Vi åt först björnkött och svepte ett batteri dricksglas med vodka. Ja, så sjöng han en liten stump. Vad vet jag inte. Kanske en sibirisk snapsvisa.
Min vadmalskappa tolkade så silvertänderna blänkte.

Vad den här KGB-chefen inte visste, var min bakomliggande hårda träning på båtarna som gick mellan Malmö-Köpenhamn under hela 1960-talet. Här hade jag tillsammans med Leif Georg och Swidde gnuggats i att tömma hela brickor med snapsar i ett svep. Allt nedsköljt med elefantöl.
Medan vargarna tjöt utanför matsalsfönstret, började jag allt mer känna mig som Fantomen. Jag tänkte på Leif Georg och Swidde och skrek TAVARITJ (kan var felstavat, men betyder kamrat) i örat på KGB-chefen som sakta sjöng samman som en aladåb.
Det slutade med att två stadiga gossar från kontoret kom fram och BAR UT (!) KGB-chefen. Han var med andra ord inte gångbar.
Sverige vann!
Varför berättar jag då detta?
Jag har sett att den ena efter andra journalisten nu träder fram, och ska göra sig märkvärdiga genom berätta om hur de själva utsattes för värvningsförsök från KGB:s sida under det kalla kriget.
Vad min gubbe från KGB fick reda på?
Jo, passa dig för boysen som har träningsrundor från "de store båderne".




NOTERAT
Vännen Benny sa till mig i dag, att han trodde inte vägen skulle breddas. Man har nog tänkt fylla upp med betong. Möjligt, men maskinerna dansade väldigt kul för det.
Maria G Francke som är chef för Sydsvenskans bilaga om söndagarna ringde.
Hon hävdar att bilagan görs av bättre papperskvalité. än den vanliga tidningen. Detta med tanke på att jag nyser av bilagan pga billigare papper.
Hon har aldrig hört talats om problemet tidigare. Det har inte jag heller.

Inga kommentarer: