Berlinmuren i Lomma fyller 20 år

År ut och år in har jag vandrat utefter MUREN i Lomma. Den byggdes som en barriär mot havet 1989. Trots jag nästan på dagligen följde det väldiga bygget kan jag ha tagit fel på ett år, hit eller dit.
Tjugo år låter jämnt och bra. Det var också samma år i november som den riktiga Berlinmuren revs. Frisk luft släpptes in i Östtyskland. Det kommunistiska paradiset rasade, tack och lov, överraskande samman.
I morse stod Ulla där i sin badrock. Ulla tillhör det hårda gänget av morrondoppare (18 grader i morronbaljan) som inte viker ner sig i första taget. Badräven Lennart dyker också upp.
Himlen är blyertsgrå över Centrumbadet i Lomma.
Den väldiga muren som är några hundra meter lång, men upplevs som evigheten, ser extra dyster ut.
-Rena rama Östtyskland. Du vet, muren, säger plötsligt Ulla.
Det blev mitt-i-prick. Usch vad vi i Lomma är trötta på denna trista mur, färgad i grått, kommunisternas favoritfärg.
Det märkliga är att kommunens moderata styre tillåter denna färg på en iögonfallande mur i Sveriges, tillsammans med Danderyd, rikaste kommun.
Detta förskräckliga murverk är ett monument över en svunnen tid som ingen vill ha tillbaka.
Kan inte Lomma konstförening vakna till liv. Dess ordförande badar här varje morgon.
Kan inte pigga Lomma Event med digert aktivitets program, få konstnärerna i Lomma att sätta färg på murhelvetet?
Moderat trojkan då? Gör något.
Sätt färg på MUREN i Lomma!