DAGENS HUVUDVÄRK I LOMMA!

Ja, så är det. Det här är dagens huvudvärk i Lomma, infarten till hamnhusen från Centrumgatan. De boende i området, närmare 1000 personer, är fly förbannade.
Jag vet, för jag bor själv i ett av de läckra hamnhusen. Jag har fått mail och så fort jag visar mig utomhus kommer boenden fram till mig och KRÄVER:
-Skriv Calle, så här kan vi inte ha det. Vi bli innestängda om det här ska fortsätta. Calle, något måste göras.
Bakgrunden är den här. Den praktfulla ombyggnaden av centrala Lomma har nu pågått i över ett år:
Det är vägarbeten på längden och tvären. Hålor har grävts upp och fyllts igen. Grävts upp igen och igen och igen. Grundarbeten. Jättelika kranar har blivit vår vardag. Enorma monster till transporter med grus, sand, jord, väggelement, betong osv, har fyllt vårt livsrum.
Lommaborna har varit tålmodiga och tigit still, tills nu.
Droppen som fick den berömda bägaren att rinna över är arbetet med korsningen Höjeågatan-Centrumgatan. Min gata, Höjeågatan, infarts-och utfartsgatan, påminner i dag om en rodelbana, fast med höga vassa kanter.
Jag har själv fastnat med bilen i smeten. Det har känts som man borde ha haft en konservöppnare med sig för komma ut från området. Det är så trångt och smalt att två mötande bilar nästan blir till en kärleksförklaring. Bussar, lastbilar och lååååångtradare ska vi bara inte tala om. Mötena med dessa bestar förvandlas snabbt till en skräckfylld upplevelse.
En dag stod en av mina trevliga grannar vid sin bil:
-Calle, tror du kommunen står för tvätten, suckade han över sin nedsmutsade bil.
Till sommaren blir det katastrof med alla badgäster, tyska husbilar, båttransporter, åskådare och tävlingsdeltagare till de årliga segeltävlingarna, andra besökare osv.
Frågan är hur de ansvariga i kommunen har tänkt här, tydligen inte alls.
Därför slår jag larm till kommunhövdingen Thomas Håkansson:
-Hjälp oss! Vi måste få komma ut utan riskera livet. Gör något innan det är för sent!