torsdag 26 april 2018

Bilden av svenska fotbollslandslaget ger mig himmelsblå frossa

För en tid sedan knackade det på dörren. Utanför stod Ingvar som fyller 80 år i juni, med famnen full av pärmar. 
”Tänkte du skulle tycka det var intressant få kika på min samling av gamla lagbilder från Rekordmagasinet”. 
Ingvar log mot mig. 
Det tyckte jag omedelbart. 
Ingvar hade kommit rätt. 
Jag har sedan dess bläddrat och suckat som bara en nörd kan sucka. Gamla kantiga gulnande lagbilder från slutet av 1940-talet och in på 1950-talet. Någonstans i denna underbart dammiga röra blev det tvärnit. 
Det var en landslagsbild från den 2 oktober 1949. Sverige mötte Finland på Malmö IP inför 18 247 åskådare. Storseger med 8-1 (5-1) med åtta (!?) MFF:are i det svenska landslaget. Helt otrolig. 
Det var ”Todde” Jönsson, Ingvar Rydell, Sven Hjertsson, Kalle Palmèr, Stellan Nilson, Hasse Malmström, Gripen Bengtsson och Arne Månsson. 
Det fina i kråksången är att samtliga spelade samtidigt i Malmö FF. Ingen var proffs. Dammluckan hade ännu inte öppnats på vid gavel. Den enskilda lagdominansen kommer aldrig mer inträffa i ett svenskt fotbollslandslag. 
En unik bild. 
MFF hade på den tiden ett av sina starkaste lag någonsin. Guldlaget som de kallades för tog hem allsvenskan 49/50 utan förlora en enda match. 
Egentligen hade hela laget kunnat skrudats i landslagsdräkten. Så överlägsna var alltså dåtidens MFF. 
Förstå om bilden ger mig frossa. 
Ljusblå. 
Mumma.
Bonus.
I bakgrunden syns Malmö Stadsteater. Kom till 1944. 

onsdag 25 april 2018

Här ska Kim Walls mördare Peter Madsen sitta inlåst i 17 år-minst.

Det är jag som lagt till minst på den genomsnittliga straffskalan för livstids dömda personer i Danmark. 
Hoppas detta monster aldrig kommer ut bland oss människor mer. 
Peter Madsens brott är så fruktansvärt, att han förbrukat rätten till ett fritt liv för all framtid, 
Bilden på cellen är från ett danskt fängelse. Det här blir alltså den typ av hem som detta monster i människohamn kommer få tillbringa 17 år. 
Minst som jag skrev och hoppas på.
Finns inte mer att tillägga. 
Jo, en ska till. 
Lås celldörren och kasta bort nyckeln.

Strandpromenaden i Lomma stoppar Street Racing

När Strandpromenaden i Lomma skissades 2001, såg ingen den framtida verkligheten. Strandpromenaden skulle bli startskottet för Strandståket med en promenadslinga utefter havet fram till Bjärred. 
Här såg planerarna folk som vandrade hand i hand vid solnedgången. Helt enkelt som den berömda La Croisette i Cannes, Frankrike. 
Verkligheten blev något helt annat. 
Strandpromenaden blev en lång rak gata som skär rakt mellan sanddynorna på Lomma Beach och bostadsbygget som uppfördes i slutet av 2000-talet. 
Snart nog förvandlades den tänkta stillsamma Strandpromenaden till Street Racing med rykande däck och högvarvade motorer. 
Boenden berättar för mig. 
”Det börjar på våren och håller på ut till hösten samt toppas under sommaren. Det är sena kvällar och nätter. Man har kört som dårar här. Det har varit hemskt.” 
Lommas La Croisette, förvandlades till en Street Racing bana. Det klagades, givetvis. Nu har klagomålen nått fram. 
Därför byggs nu ett farthinder, av den riktigt jävliga modellen som jag enbart sett i Grenoble, sydöstra Frankrike.
Mitt på Strandpromenaden. Se nedersta bilden på löpet. 
Sommaren 2018 är det slut med Street Racing på Lommas La Croisette. 
De boende andas ut. 
Street Racing folket letar efter nya långa raka vägar att kunna brassa fram på. Strandpromenaden är inte längre en racerbana. 
FOTNOT. Bilden på bilen på löpsedeln är en illustration. Inte hämtad från Strandpromenaden i Lomma.

tisdag 24 april 2018

Boel i Lomma löste huvudbry på en sekund

Allt sedan jag skaffade min el-skoter i slutet av sommaren 2017, har jag grunnat över ett lämpligt namn på detta fantastiska hjälpmedel som är guld värt. 
Allt har förkastats. 
Helt enkelt inte bra eller tokigt nog. 
Då löste Boel det när hon stod huvudstupa med vårpyssel i rabatten. 
”Gråben och Hjulben”, kom det.
”Pip-pip,” fyllde hon på med. 
Imiterade skoterns gälla tuta. 
Ett nog så irriterande pip ljud. 
Klockrent. 
Fast jag tänkte på mig själv: gråhårig och ben som slutat hjula, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Det hör också till saken att detta galna tecknade par är mina favoriter. Prärievargen (Gråben) vars enda uppgift här i livet, är fånga och äta upp tuppgöken (Hjulben) som med sina långa ben springer fortare än tåget. 
Det slutar alltid med krasch-bom-bang för prärievargen. 
Något att verkligen skratta åt: från barn till grand old man. Svårare än så var det alltså inte. Där var Boel snabbare än ogräset i rabatten. 
Jag tankar också min el i hallen. 
Något Miljöpartiet är glada över. 
Du får mindre gränsvärden av kväveoxider i hallen, som Gustav Fridolin skulle uttryckt saken. Pip-pip och hjul på er.

måndag 23 april 2018

MFF-gåtan: Hur uttalar dansken Rieks sitt efternamn?

I kväll spelar MFF mot Brommapojkarna hemma. Det känns nästan som en avgörande match för MFF. Vinna eller försvinna från den allsvenska guldjakten. 
Mitt i detta spänningsbälte finns en liten gåta inbyggd: hur uttalar den danske Malmöspelaren, Sören Rieks, sitt efternamn? (bilden till höger)
Förra säsongen satte Rieks efternamn myror i skallen på Göteborgarna, då han spelade för IFK Göteborg. Varken publiken på plats, vi i TV-soffan eller TV-kommentatorerna har riktigt klart för sig. 
Nu är det så fiffigt ordnat, att vi i Lomma har en egen levande dansk ordbok, nämligen den förtjusande danskan Winnie. 
Det gör inte saken sämre, att Winnie är en sportnörd som jag själv. Winnie missar aldrig en puck när Redhawks lirar hockey, eller en boll när MFF spelar. 
Danskan bor bortom hörnet. 
Jag drog dit med min el-skoter. 
Tjoade och stod i.
Busvissla går inte längre. Tandläkaren har dragit ut för många tänder på gamlingen. 
Hur som helst. 
Till slut kom Winnie ut på balkongen. 
Hon behärskar det svenska språket några hundra gånger bättre, än vad jag fixar det danska språket. Det vill säga endast Tuborg och Carlsberg. 
Jag skrek för full hals min fråga om hur Rieks uttalas på danska. 
”Rex! 
Skrek Winnie till svar. 
”Kex?” 
Svarade jag som den idiot jag är. 
Så där höll vi på. 
Skrattade gott, gjorde vi också. 
Till slut fick vi ordning på torpet med alla x. Den levande danska ordboken i Lomma löste gåtan med Sören Rieks efternamn. 
Det var väl bra. 
Hoppas det lossnar för Kex-nä, förlåt-Rex, i kväll mot Brommapojkarna. 
Tack, Winnie!

söndag 22 april 2018

Lomma i vårskrud-Bodil Wirén och björkarna blommar

Tog en tur runt knuten för kolla in om björken fått musöron. Jodå, det var mer än musöron. Björken stod i blom. Hög tid klippa rosorna. 
Ja, om man nu har några rosor, vill säga. 
En sak är då säkert. 
Våren har under några soliga dagar fullständigt exploderat i Lomma. 
Knoppar brista. 
Vi med pollenallergi nyser och står i. 
Vad gör man inte för våren? 
PRO har visat upp vårmodet. Givetvis med allas vår Bodil i vårskrud-se bilden här nedanför. I rena rama våryran dansar Bodil också in på bloggen. 
I går skrev jag om dansveckorna i Lomma som ska toppa sommaren från den 14 juli-4 augusti. Jag glömde en sak. 
Bodil Wirén. 
Självklart. 
Vad tänkte jag på? 
”Lomma PRO:s kör ska sjunga både på invigning och en kväll med allsång. Själv ska jag, liksom ifjol, vara ”kom-fram- och- säg,” skriver Bodil till mig. 
Fattas bara annat. 
Jaha, Bodil, då säger vi väl det.

lördag 21 april 2018

I sommar dansar hela Lomma-Let's dance!

Jag kan dessvärre inte skryta med att jag är eller varit någon danscharmör. Har alltid känt mig obekväm i den rollen. 
Två steg höger, ett steg vänster eller om de är tvärtom. 
Vet inte varför. 
Har både takt och ton. 
Kan sjunga som en Caruso. Trakterat diverse instrument. 
Dansa? 
Nej, trivs inte alls med det. 
Däremot gillar jag skarpt tittdansa. 
Alltså stå som en ko och glo, när andra dansar som linedance, bugg, tango, vals och allt vad det nu heter. 
Tittdans som sagt var. 
Så är det också musiken. Den går alltid skaka armarna till.
Inte att förglömma alla framträdande. 
Massivt program.
För inte tala om Lindy hop. 
Lindy hop är en swingdans från New York i USA. Dansen skapades i Harlem på 1920- och 1930-talet, som en utveckling ur Charleston, läser jag till mig på Wikipedia. 
Därför ser jag fram mot sommarens dansveckor (14 juli-4 augusti) på Amfiteatern, vid Strandängarna i Lomma. Inbäddat i en lummig grönska i kanten av Öresund. Det här är ett fantastiskt arrangemang. 
Full rulle tre veckor lång. 
Här finns allt att välja på för den som är sugen på en svängom eller som jag: tittdansa. Det finns även disco för barnen. 
”Det nya i år blir salsa och Lindy hop”, berättar Annica Widmark som är kultursamordnare på kommunen och en av idémakarna bakom dansveckorna. 
Om ni dansare putsar skorna, så ska jag putsa ögonen. 
Vi syns i sommar, när hela Lomma ska dansa. 
Vilken härlig känsla få skriva den meningen. 
Tango på er-Let's dance!